Det är ödets ironi kanske att jag har en bok i hyllan som heter Offentlighetsprincipen i praktiken. Skriven av, just det, Trond Sefastsson. Ironi därför att vi sitter i samma båt han och jag. Jurist och journalist, går det ihop? Frågan har malt i mitt huvud sedan Sefastsson kom på tapeten.Nu har han råkat ut för en husrannsakan också. Bläddrar lite i boken. Det är inte ok att polisen efterforskar vem som har meddelat en uppgift om inte journalisten gjort sig skyldig till ett grovt brott som spioneri eller högförräderi. Men Sefastsson har ju bara lejt en kille för att få tyst på en annan. Alltså har polisen inte rätt att ta hans dator, eller?
Nej, nu är det ju inte så att bara för att en journalist har uppgifter på sin dator som skyddas enligt tryckfrihetsförordningen (TF) så är han/hon automatiskt skyddat från alla ingrepp av polismakten. Om så var fallet skulle alla grova brottslingar bara kunna skaffa lite uppgifter som skyddas av meddelarfriheten. TF är ju inte bara till för journalister även om det kan verka så i debatten ibland. Det avgörande är om personen det gäller fått uppgifterna i syfte att den ska publiceras. Vilken klåpare som helst kan alltså omfattas, det är därför det kallas mänskilga fri- och rättigheter.
Så vad göra åt stackars Sefastsson? Jag säger att den som vill tysta en snubbe med hot om våld får räkna med att polisen kan ringa på dörren. De är ju trots allt inte där för att röja Sefastssons källor utan för att eventuellt kunna binda honom vid ett brott.
Förresten: det är klart jurist- och journalistrollen går ihop. Alla journalister kan hamna i jävssituationer. Vilken journalist skulle till exempel bevaka en rättegång där ens släkting står åtalad? Sunt förnuft helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar