The Reinfeldts = en dynasti?

Det har varit många dynastier på tapeten den sista tiden. Låt mig ge några exempel:

1. The Clintons är som bekant på frammars i den amerikanska politiken nu när Hillary ser ut att kandidera till presidentposten för demokraterna. I god morgon världen i P1 i söndags togs fenomenet upp och The Clintons jämfördes med ett varumärke, vilket som helst.
2. I dagens DN kan man på ledarsidan läsa att Christina Kirchner, som blir Argentinas nya president efter sin man, kan jämföras med Hillary Clinton. Också det ett land med en dynastitradition i Eva Peron.
3. I svensk politik har vi vår egen dynasti med The Reinfeldt. Även om Filippa inte tagit över efter sin man ännu är hon ett gångbart varumärke.

I senaste numret av Fokus porträtteras Filippa Reinfeldt träffsäkert. På frågan om hon kan tänka sig att ta över statsministerposten efter sin man svarar hon att han aldrig har haft ambitionen att slå sig in i riksdagsdebatten. Skämtsamt lägger hon till att hon inte heller tror att posten är ledig.
Några dynastier likt USA:s stamtavlor med fullblodspolitiker lär vi inte få uppleva i Sverige. Det kan vi tacka vårt politiska system för. Att statsministern kan sitta lika länge är en sak men det vägs upp av att regeringsmakten innehas av ett parti och inte en person. Fast det hindrar förstås inte att paret Reinfeltd redan är ett varumärke. Det är bara att fråga vilken damtidningsredaktör som helst. Filippa säljer!

Förresten: det är ju ingen som behöver sörja att vi inte har några dynastier. Vi har ju The Bernadottes. Det räcker!

"Hög tid att avskaffa pressens ledarsidor"

Orden är Bertil Torekulls och hämtade från dagens DN debatt. Lite längre in i tidningen står det att politiska bloggar är en flopp. Reaktionerna lät inte vänta på sig. SVD:s ledarredaktion skrev i morse på sin blogg att "det ska fan vara ledarbloggare en dag som denna". Den enda reaktionen som man egentligen behöver vänta på är ju papperstidningen. Men innan den kommer har ju kvällstidningar, TV-nyheter och morgonekot gjort att man knappt kommer ihåg vad det var som stod i gårdagens DN.
– Det var något om ledarsidor, eller var det bloggar? Ja, vem bryr sig?
Bertil Torekull skriver alltså på DN debatt att det är "Hög tid att avskaffa pressens ledarsidor". Han menar att ägare och chefredaktörer inte längre har samma starka koppling till ledarsidorna och att de därför bör skrotas. Samtidigt säger han att "Bonniers inte direkt vill göra DN till ett vänstrigt kamporgan". Det är väl just det som är grejen. Även om ingen på DN:s ledarredaktion bär namnet Bonnier så har familjen ett inflytande över tidningens innehåll. Alltså så finns det inget intresse från ägarhåll av att avskaffa ledarsidorna.
Torekull vänder sig också emot att ledarskribenterna har börjat skriva lättsinnigt och han nämner ämnet sport som ett exempel. Jag håller med om att sport hör hemma på sportsidorna. Ändå tycker jag att det kan vara rätt befriande när Barbro Hedvall skriver om att det bör öppnas ett modemuseum. Eller när Peter Wolodarski beklagar sig över sophämtningen i sitt bostadsområde på Östermalm. Det visar liksom att de också är människor, med sina särskilda intressen och hjärtfrågor.

Förresten: Torekull skriver att ordet ledare "är definierat i en svunnen tid". Det kan väl knappast vara ett argument för att skrota fenomenet ledarsidor. Tänk om allt som bar namn från en "svunnen tid" skulle avskaffas, då skulle det inte bli mycket kvar.

Roberto Cavalli är en dödssynd

Jag skäms men jag ser fram emot den 8 november. Varför? Jo, då släpper HM den efterlängtade Robert Cavalli kollektionen. Priset kommer som vanligt att vara överkomligt, men jag lär inte shoppa loss. Det jag ser fram emot är att få prova, känna och tänka att om jag vill så kan jag köpa. Men om jag inte tänker frossa och övertrassera kontot, varför skäms jag då? 67-åriga Cavallis blandning av galenskap och erfarenhet till allmän beskådning, kan det bli bättre?
Jo, jag skäms därför att Cavalli är en del av den modeindustri som låter modeller möta svältdöden. Och när jag längtar efter Cavallis kollektion känns det som jag legitimerar hela grejen. Självklart är det inte Cavalli själv som är problemet. Tvärtom. På frågan vad skönhet är svara han plikttroget att skönhet kommer innefrån och är en reflektion av personligheten. Det jag hade önskat är att HM hade tagit sitt ansvar. Varför inte ta de bra sakerna från catwalken, det vill säga kläderna, och strunta i hela modellsvängs hetsen? Det gör inte HM, istället speglar sig företaget i glansen från catwalken. Trots att HM inte syr upp kollektionen för beniga modeller utan för vanligt folk så är ett benrangel det första som möter en på företagets hemsida. Det är synd. Och det gör att man inte kan njuta fullt ut. Vissa dödssynder vill man inte kittla.

Förresten: uppror på moderatstämman. Vissa har fått nog av Reinfeldts politik. Nu får det vara nog. Nu sätter de ner foten. Och vad gäller saken? Jo, huruvida Svenska spel ska privatiseras. Hjärtefrågor kan se olika ut för olika människor, det blir dagens moderatläxa.

Stå upp för Dawit Isaak!

Idag fyller Dawit Isaak 43 år. Samtidigt kan man läsa i tidningar över hela Sverige att chefredaktörer kräver att Fredrik Reinfeldt ska agera för att få Dawit Isaak frigiven (till exempel Dala-Demokraten). Det är sex år sedan han fängslades och torterades i Eritrea. På hemsidan för organisationen Free Dawit Isaak räknas sekunderna över hur länge han suttit fängslad. 2225 dagar, 11 timmar, 30 min och 18 sekunder. Tick, tack...

Hittills har Sveriges regering, varesig socialdemokratisk eller allians, på allvar agerat för att få svensken fri. Att sveriges regering inte lägger sig i rättsprocesser som den mot Calle Johnsson, när en person misstänks för ett misshandelsbrott i ett annat EU-land är ju en sak. Att Sveriges regering inte agerar när en svensk torteras och fängslas för att han öppet har förordat en demokratisk utveckling i sitt forna hemland är ryggradslöst. Reinfeldt och Blidt måste agera nu!

Förresten: när jag ser namnen på de 30 chefredaktörerna slås jag av hur få som är kvinnor. Bara 4 är kvinnor av de 30 som skrivit under uppropet.

Så förlorar Moderaterna 2010

DN:s toppnyhet är att väljarstödet för Moderaterna sviktar. De är nu nere på den lägsta siffra sen juni 2004. I SVD beskrivs samtidigt partiets stämma som "belåten". Det är något som inte stämmer. Barbro Hedvall som bevakar stämman för DN:s räkning verkar ha fått samma intryck av stämman. Det är ingen som pratar om de dåliga siffrorna. Reinfeldt snackar om valsegern och alla hyllar ledaren. En partiledning som tittar mellan fingrarna vinner inga val. Om nya moderaterna inte börjar ägna sig åt självrannsakan är de snart en saga blott.
Problemet är att självrannsakan skulle innebära att det nya arbetarpartiet blir tvungna att lyssna på sina väljare, det vill säga de nya arbetarna. Att de deras väljare inte vill sänka skatter till förmån för en försämrad a-kassa är nog inget som de nya moderaterna på stämman är beredda att lyssna på, istället slår man dövörat till och tänker tillbaka på valet då väljaren, den nya moderaten, fortfarande var lättköpt.

Förresten: Hans Blixt varnar i Fokus för att USA planerar ett anfall mot Iran. Men vad ska man göra? Har USA någonsin brytt sig om Mr Blixt?

Pussen på allas läppar

Nu har DN publicerat bilden som visar när statssekreterare Ulrica Schenström och TV 4:s politiske reporter Anders Pihlblad pussas. Aftonbladet var först med nyheten igår, men självklart är det inte ok att prata om det förens även DN har hakat på. I lunchrummet skrattar vi åt hur Reinfeldts pressekreterare Oscar Hållén kommenterar det hela:
"Ulrica Schenström är en extrovert person, som tar för sig."
Även om det är kul läsning så vet ju alla att historien är en oförarglig dagslända som snart dött. Den intressanta frågan är: hur nära relation kan en politisk reporter ha med en politiker? Själva "affären" är inte en stor sak. Jag vet inte om Pihlblad har ett särskilt mycket närmare förhållande till Schenström än till andra politiker. Men det har inte med saken att göra. Hans förtroende är redan förbrukat och det räcker. Fichtelius-Persson historien gjorde att Fichtelius tvingades lämna sitt uppdrag som politiskt sakkunnig på Aktuellt. Det var rätt, förtroendet var rubbat. Samma sak gäller i det här fallet. Det kanske visar sig att puss-historien var en fjäder, men så länge tittarna tror att det är en höna kan Pihlblad inte arbeta med politiska frågor på TV 4. Han bör i vart fall inte rapportera från Moderatstämman vilket han tycks göra om man får tro tidningarna.

Förresten: Schenström låter enligt DN hälsa att hon anser att saken redan är överspelad. Tungt sätt att bli dumpad på!

Vill Metro ha sex timmars arbetsdag?

På Metros förstasida kunde man i morse läsa rubriken:
"Sveriges övertid själ 114 000 jobb."
Innehållet i artikeln är inte särskilt uppseendeväckande. Den går ut på att övertiden ökar och en expert kommenterar det med att det är vad som händer när det råder högkonjunktur.
Det var rubriken som fick mig att vakna till på tunnelbanan. Övertiden själ jobb? Jag menar, de som tycker att det är bra med övertid eftersom det ger arbetsgivaren möjlighet att bestämma hur medarbetarnas kompetens ska användas måste ju undra. Har Lars Ohly börjat extraknäcka på Metro? Vad kommer här näst? Ska de börja kräva sex timmars arbetsdag?
Missförstå mig rätt jag tycker också att folk borde jobba mindre. Det vore bra om vi kunde dela på de jobb som finns istället för att vissa ska jobba övertid och bränna ut sig. Jag trodde bara inte att Metro delade min åsikt.

Förresten: ingångslånen för en jurist är 2 000 kronor mer i månaden om han eller hon råkar vara man. Det säger i alla fall Jusek. Varför är jag inte förvånad?

HSB är inte till för medlemmarna längre

Idag fick jag ett brev från HSB. I HSB:s barndom stod HSB för Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening. Numera är det dock ingen förkortning utan bara ett namn enligt föreningen själva. I brevet står det att den forna sparkassan nu inför "SPAX HSB Bospar". Det lanseras som en sparform med "stora möjligheter och liten risk". SPAX står för Swedbanks aktieobligationer får man veta. Lite längre ner berättar HSB att "Den svenska ekonomin går på högvarv och väntas förbli stark de närmaste åren".
Frågan jag ställer mig är varför måste HSB sälja aktieindexobligationer? Jag förstår att det är HSB:s uppgift att placera medlemmarnas pengar på bästa sätt för att de ska ge högsta möjliga avkastning. Det här är dock något annat. HSB har gått från en kooperativ sparkassa till en adresslista åt Swedbanks reklammakare. Att de dessutom har mage att lura medlemmarena genom att lova en ekonomisk utveckling som bara en spådam skulle våga göra - skämmes!

Förresten: HSB:s blaska skulle fylla en funktion om den informerade om föreningens verksamhet, men istället gör den reklam för Åhlens gardiner.

Obiligatorisk a-kassa

Nu visar svenskt näringsliv att man vill vara med i debatten om en obligatorisk a-kassa. Urban Bäckström skriver idag på SVD:s brännpunkt att han vill att a-kassan ska genomgå en rad förändringar. Han menar att det är nödvändigt för att den ska få den legitimitet som kräv om den ska göras obligatorisk. De förändringar han föreslår är bland annat släppa in privata aktörer. Han menar också att det ska stå var och en fritt att gå med i vilken a-kassa som helst oavsett yrkestillhörighet. Det menar han skulle leda till konkurrens mellan a-kassorna.
Problemet med att släpa in privata aktörer, typ försäkringsbolag, är att a-kassorna idag inte får gå med vinst. Om någon kassa skulle gå med vinst ska pengarna investeras i organisationen igen. Vilket privat företag skulle starta upp en verksamhet om man vet att man inte kommer att kunna tjäna några pengar på den?
Urban Bäckström skriver också att det är viktigt att öppna upp för konkurrens eftersom de administrativa utgifterna för a-kassorna har ökat de senaste åtta månaderna. Han menar att konkurrens skulle minska kostnaderna. Anledningen till att kostnaderna har ökat på sista tiden är att medlemssystemet har blivit krångligare sedan regeringen gjorde om försäkringen. Många a-kassor har anställt mer personal och utbildat befintlig personal vilket såklart är kostsamt. Om försäkringen blir obligatorisk kommer medlemssystemet bli mycket lättare att administrera och kostnaderna kommer att gå ner.

Förresten: jag håller med Bäckström om att det blir dyrt när varje fackförbund ska ha sin egen lilla organisation som administerar en så komplicerad försäkring. Men lösningen är inte att släppa in fler aktörer. Nä, låt a-kassan administreras av försäkringskassan istället.

Åklagare är också människor

I torsdagens DN gick ett gäng åklagare till motatack mot Hanne Kjöllers ledare i DN den 12 oktober. Under rubriken "Kul att bli våldtagen?" berättar HK om hur förundersökningsledaren frågar en våldtagen kvinna om hon tycker att det är kul att bli våldtagen. Det är i och för sig uppseendeväckande. Men det jag tycker är skummats är att åklagarna blir så upprörda över att HK citerar ur ett förundersökningsprotokoll.
Det är väl självklart att det finns rötägg även inom poliskåren, precis som inom alla andra yrken. Att missförhållanden inom rättsväsendet lyfts fram i ljuset kan såklart vara illa för förtroendet för rättsväsendet. Men även om det är skadligt för stunden så är det viktigt på lång sikt för att rensa upp. Det är som att åklagarna tar hela saken personligt när det i själva verket handlar om fel på enskilda element i en stor organisation. Alla organisationer har brister, rättsapparaten är inget undantag. Åklagare är precis som poliser, hur konstigt det än kan låter, också människor.

Förretsen: På DN debatt idag skriver riksåklagare Fredrik Wersäll och överåklagare Lisbeth Johansson att Stureplansdomen troligen inte kommer att leda till att fler döms för våldtäkt och att det som krävs är att höja kompetensen hos polis och åklagare. Visst är det så men sexualbrottslagstiftningen måste också utredas.

Du-reformen hotad?

Läste Lars Rydlings fenomenala krönika i SVD (den ligger inte på nätet än). Han skriver att användandet av ordet "du" har ökat kraftigt de senaste 40 åren. Nu ligger ordet på 145 plats på frekvenslistan i språkbanken på Göteborgs universitet. Lars Rydling menar att du-reformen och engelskans påverkan på svenska språket ligger bakom ökningen. Han säger också att ordet "man" allt som oftast ersätts med ordet "du".
På journalisthögskolan är ordet "man" förknippat med piskrapp. Eller i vart fall riskerar elever som använder ordet att få lärarens rappa käft efter sig: "man? vem fan är man?". Om det går att byta ut "man" mot ett ord som mer precist beskriver vem journalisten menar ska det såklart användas. Det exemplet som Lars Rydling tar upp är "På vikingatiden var det viktigt att du bar hjälm med horn."
Sen var det det där med du-reformen. Även om användandet av "du" har ökat rent allmänt så har, speciellt yngre personer i serviceyrken, börjat återgå till att använda "ni" gentemot kunder. Att du-reformen skulle vara hotad, det låter som att vi är tillbaka till den tid då det var fult av barn att prata om de inte hade blivit tilltalade.
Jag pratade med en kursare som sa att hon använder "ni" när hon jobbar på Konsum för att markera att hon minsann inte är du med alla äldre som kallar henne lilla fröken och daltar med henne. Niandet och duandet är inte lika svart och vitt som det en gång var. "Du" kanske i framtiden kommer att användas mot de som man verkligen känner respekt för.

Förresten: SJ säljer biljetter för en krona. Hur vore det om de bara kunde fixa ett biljettsystem som funkade istället för att bränna pengar på att leka Bukowski?

Stureplansdomen

På tidningen City första sida står det att ett nej alltid är ett nej. Flera debattörer har gjort samma tolkning. Ett exempel är Helle Klein som skriver på sin blogg att: "Den här gången slår domstolen fast att en kvinnas nej alltid är ett nej."
Tyvärr tror jag inte att domstolen tog särskilt stor hänsyn till att kvinnan sa nej. Hade det inte varit för den förhållandevis starka bevisningen hade domstolen aldrig gått på kvinnans linje. Det är inte alla gånger som den som våldtagits är kapabel att ringa larmcentralen och upprört berätta om händelsen. Det är inte alla våltäktsmän som sms:ar varandra efter att de begått brottet. Och det är inte i alla fall som våldtäkten leder till så stora skador på kvinnan som i det här fallet. Att kvinnan sa nej var bara en av många faktorer.
Skador efter en våldtäkt är inte så vanligt som man skulle kunna tro. Bara i 50 procent av alla våldtäktsfall har kvinnan skador. I fall där skador eller annan bevisning saknas, och ord står mot ord, finns det fortfarande inget skydd för kvinnan. Tyvärr kommer den här domen inte att kunna ändra på det. Det vore olyckligt om domen tolkas som att sexualbrottslagstiftningen nu fungerar. Så är det inte. Den måste utredas, nu!

Förresten: en av försvarsadvokaterna sa efter domen att han tycker att hovrätten hade fel när de sa att kvinnans upprörda telefonsamtal till larmcentralen var bevis för att hon utsattes för en våldtäkt. Han menade att hon kanske brukar bli så ledsen när hon är full.

Kvinnliga härskartekniker

Man kunde tro att det var satirprogrammet "public service" i morse i P1 morgon. Men det var inte ironi. Författaren Per Ström har skrivit en bok om feminism. Jag har vant mig vid att höra hans oftast sunda resonemang om skyddet för den personliga integriteten, men feminism verkar inte vara hans gren. Han skriver bland annat att "Feminismen låtsas bara kämpa för jämställdhet - syftet är egentligen att ge all makt åt kvinnorna." För att försvara feministerna hade P1 kallat in Rebecka Bohlin, chefredaktör på Arbetaren. Hon hade en granlaga uppgift, att argumentera emot en stundvis skrattretande Per Ström.
Bland annat sa han att feminister använder sig av kvinnliga härskartekniker. Den termen, betyder enligt Per Ström, att kvinnor spelar hjälplösa för att få fördelar i samhället. Fenomenet är ju känt. Det finns väl ingen kvinna som inte någon gång har använt sin pipiga röst och blinkat oförstående med ögonfransarna för att få hjälp till exempel utanför bensinmacken. Det är rätt sunkigt, javisst, men härskarteknik?
Jag är imponerad över hur Rebecka Bohlin trots allt lyckades behärska sig när hon skulle förklara för Per Ström att en av grundbultarna i feminismen är att kvinnor ska få tillgång till kunskap som traditionellt sett anses manlig. Som att byta olja i bilen till exempel.

Förresten: undra vad Per Ström säger till S-kvinnorna som vill stoppa porrbilarna i Stockholm. Han kanske tycker att lättklädda brudar är feministisk propaganda?

Kristendom hör inte hemma på schemat

Nu ska friskolorna rensas på religioner. Det är bra. Visst ska man lära sig om religion i skolan men barn ska inte lära sig tro i skolan. Tror gör man i kyrkan, eller moskén, eller synagogan, ja ni fattar. Initiativet är Björklunds, folkpartiets ledare. Ja, just det, Sveriges liberala parti. Men vänta nu, borde inte de vara för religionsfrihet? Borde inte dom vurma för privata skolors rätt att själva besluta hur religionsundervisningen ska se ut?
När jag läste statsrätt hade vi en professor som sa att: Religionsfrihet - det är var och ens rätt att stänga in sig i en garderob och tro på precis vad han vill. Björklund verkar inte gå riktigt lika långt som professorn. På rasterna ska eleverna nämligen få utöva sin religion. Då får man be eller kanske skänka Buddha en tanke. Men vad händer om en elev råkar knäppa händerna och be en stilla bön under lektionen. Vad sägs om att han eller hon får bikta sig hos rektorn?
Varför kan inte bara alla barn gå i vanliga skolor och lära sig bli toleranta medborgare, jude som kristen, muslin som buddhist? Det finns väl fortfarande söndagsskolor där barnen kan få lära sig tro på tomten om någon nu känner att de måste luras. Hm, det där var inte särskilt tolerant sagt...

Förresten: hur ska Björklund lösa det här med Ramadan. Jag menar, om muslimerna inte får fasta under lektionstid, ska de tvångsmatas då eller?

Självmord är inte den enda indikationen på att unga mår dåligt

Nu blir jag trött. När vuxna bråkar om hur ungdomarna mår och om det verkligen stämmer att självmorden ökar bland unga. På DN debatt skriver David Eberhard att "eftersom antalet människor som mår dåligt har ökat drastiskt, så borde ju antalet personer som tar livet av sig också öka markant. Men så är alltså inte fallet."
Jag kan bara säga hur det är i min omgivning. Bland mina vänner är det fler som har sökt hjälp för psykiska problem än som inte har det. Många berättar samma historia. En av de första frågorna som möter en från vården är "Har du försköt att ta ditt liv?" Om man svarar nej på den frågan är man inte värd hjälp. Det säger de såklart inte men svarar man rätt, det vill säga att man försökt ta sitt liv, då tas man på allvar. Det kanske är så att jag har kompisar som mår extra dåligt men jag tror inte att det här är ett undantag. Det är ett faktum att unga mår dåligt. Problemet är att ingen vill se det. Ingen vill betala för hjälpen. Resultatet blir att de ungdomar som har föräldrar som ställer upp och ser problemen kan söka privat hjälp medan de andra får invänta att de blir så sjuka att de förtjänar hjälp, det vill säga försöker ta livet av sig.
Tänk er att en person i 50-års åldern skulle söka hjälp för psykiska problem. Kanske berätta att han eller hon inte pallar att gå till jobbet. Inte äter och skär sig själv. Skulle vårdpersonalen då skicka ut personen bakvägen bara för den svarat fel på frågan: har du försökt begå självmord? Knappast. Det här är åldersdiskriminering.
Experterna kan säga vad de vill. Självmorden kanske inte har skjutit i höjden, so what? Jag tycker att det är tillräckligt illa att mina vänner inte får den hjälp de behöver!

Förresten: kan det vara så att självmordstatistiken ser ljus ut bara för att vården bara tar sig an de som redan försökt begå självmord. Syniskt? Javisst, men ganska rimligt.

Ps. kolla in Annas kommentar nedan. Mycket tänkvärd.

Mugabe är inget varumärke som låter sig bojkottas

"Reinfeldt måste bojkotta EU:s möte med Mugabe" Det skriver Birgitta Ohlsson på DN debatt idag. Att Robert Mugabe bör kritiseras för sitt ledarskap i Zimbabwe är det nog ingen som säger emot. Frågan är om det är rätt att bojkotta honom. Bara för att Polen till exempel inte motsätter sig att Mugabe dyker upp på mötet så betyder ju inte det att de stödjer honom. De kanske helt enkelt förspråkar dialog.



Bojkott är jättebra i andra sammanhang, som ett ekonomiskt påtryckningsmedel. Att tala om bojkott i den diplomatiska världen blir dock lite bakvänt, för vad är det som säger att utfrysning hjälper mer än dialog? Portugal som är värd för mötet har fått det hett om öronen nu. Downing Street har sagt att det är okey att Zimbabwe är med om inte Mugabe själv kommer utan skickar någon lägre diplomat. En annan lösning som föreslås är att man låter den Afrikanska unionen stå för inbjudan till Mugabe så att det inte är EU som officiellt bjuder in honom.
Det här är ju bara diplomatiskt tjafs. Reinfeldt gör klokt i att hålla sig utanför. Om han verkligen vill förändra situationen i Zimbabwe finns det riktiga medel att ta till som bojkott till exempel. Eller så kan ha helt enkelt göra upp med Mugabe på plats man-to-man. Mugabe är ju över 80 bast, honom borde Reinfeldt kunna snacka sönder!

Förresten: det är grymt att Birgitta Ohlsson som vågar gå upp mot Reinfeldt i ringen (läs DN-debatt). Om jag var politiker skulle jag vilja vara som henne. Alltid stå upp för vad man tycker. You go girl!

Vattenfall är det nya brunt

Det är ingen nyhet att Vattenfalls brunkolsbrytning i Tyskland smutsfläckar Sveriges rykte. Ändå blir jag upprörd när jag läser Therese Larssons artikel med rubriken "Vattenfall skövlar byar" i Fokus. Under byn Proschim finns brunkol som Vattenfall vill åt. Därför flyttar företaget på byn. Bybon, Johannes Kapelle, jämnför tvångsförflyttningarna med DDR-tiden.
Jag fattar att det är såhär som marknadsekonomin fungerar. Inga människoöden är så dyra att de inte går att köpa för pengar. Det är ju bara det att Sverige inte är känt för att vara rakt igenom en marknadsekonomi, vi är ju en blandning, som mellanmjölk! Fast nu är det ju inte svenska staten utan ett företag som "skövlar byar", men det är ändå ett statligt bolag, så det är ju lite vi svenskar som är bovar...
Kan inte Vattenfall bara bilda ett dotterbolag och sälja av den verksamheten som håller till i Tyskland. Pengarna kunde vi använda till att producera ännu mer vapen som vi säljer till "icke-krigsförande-länder". Då skulle vi svenskar kunna tro att vi inte har något med tysk byskövling att göra och vi kunde fortsätta att sova gott om natten.

Förresten: kanske fanns det en anledning till att byn Proschim fick vara kvar under DDR-tiden. Männsikoöden kanske vägde tyngre i det fyrkantiga-gråa-Tyskland eller så var de bara lata och orkade inte tvångsförflytta hela byn, vem vet?

Politikerna är inga gatuvåldsmotståndare

Idag väntas 1 000-tals människor samlas i Kungsträdgården för att stoppa gatuvåldet. Men vad tror arrangörerna ska hända? Vad vill de uppnå? En av arrangörerna, Anton Abele, säger i morgonsoffan att föräldrar och politiker måste ta ansvar för att stoppa våldet. Jag håller med, något måste göras.
Men vad gör politikerna? Ja, i Huddinge kommun skär de ner på fritidsverksamheten för ungdomar. Den borgliga majoriteten har beslutat att halvera bidraget till ungdomsgården i Vårby gård. Det är inte svårt att förstå att det leder till kortare öppettider. Och vart ska ungdomarna ta vägen om inte till gatan?

Förresten: Al Gore får fredspriset. Lika förutsägbart som slutet av en dålig Hollywood film. Oh, no poor guy. Han fick inte bli president men han fick i alla fall Nobels fredspris. Nej, USA kryllar av motståndare till kriget i Irak, kunde inte norrmännen vaska fram någon fredsaktivist?

Barnsjukvården en välkommen prioritering

Idag ska hälso- och sjukvårdnämnden i Stockholms län fatta beslut om budgeten för 2008. Det har redan läckt ut att 130 miljoner (!) satsas på barnsjukvården. Peter Graf som är chef på Astrid Lindgrens barnsjukhus verkar inte tro sina öron. Och det är ju supermycket pengar!
Säga vad man vill om Filippa Reinfeldt men den här satsningen går rakt in i alla småbarnsföräldrarnas hjärtan. Och det ÄR en viktig satsning. Speciellt akutsjukvården i Stockholm har kritiserats för att inte tillräckligt fort hjälpa barn och deras föräldrar när de söker vård. När det gäller de små liven rör det sig om extra små marginaler mellan liv och död. De måste därför ha kvalificerad vård snabbt. Hoppas ingen sätter käppar i hjulet för förslaget nu bara...

Förresten: kvinna som litteraturpristagare. Det var på tiden, fjärde sedan 70-talet.

Den fjärran arbetsmarknaden

På DN:s ledarsida skriver Hanne Kjöller idag om att Mona Sahlin hävdar att vissa står långt ifrån arbetsmarknaden trots att jobben har blivit 100 000 fler än samma period förra året. Hon menar att det nästan blir "filosofiskt" att tala om att någon står långt ifrån arbetsmarknaden "för hur långt är längst bort?" Jag kan hålla med om att det är en dålig metafor, men filosofiskt, knappast. Inte för den som inte har varit i arbete på ett decennium och som har slussats mellan datortek och praktikplatser. Så vad är lösningen? Ge upp på dessa människor och satsa pengarna på annat? Nej det är ju just dessa grupper som staten ska satsa på när det är högkonjunktur.
Sen menar Hanne Kjöller att de som står längst ifrån arbetsmarknaden börjar komma in nu. Som bevis för det nämner hon att arbetslösheten för utrikesfödda sjunker snabbare än svenskfödda. Grejen är ju att man inte behöver stå långt ifrån arbetsmarknden bara för att man är "utrikesfödd". De flesta står otroligt nära arbetsmarknaden. Att de inte får jobb på grund av arbetsgivares fördomar är ju en annan sak. Sen ska man inte sticka under stol med att till exempel språkproblem och posttraumatisk stress gör att även invandrare kan stå långt ifrån arbetsmarknaden. Det är inget filosofiskt i det. Rent praktiskt heter lösningen en bra svensk utbildning för invandrare och stöd till de som varit med om hemskheter i hemlandet.

Förresten: när jag jobbade på a-kassan "handlade" jag en man som hade blivit torterad när han var på besök i sitt hemland. Papper efter papper, läkarintyg fulla med stämplar. Det finns lika många exempel på vad det är att "stå långt ifrån arbetsmarkanden" som det finns arbetslösa.

Dödsmisshandeln

Efter dödsmisshandeln i helgen har en debatt startat om vad som kan göras åt gatu- och gängvåldet. Firmorna som gängen kallas rekryterar allt yngre medlemmar. De yngsta, som är i högstadieåldern, går med i så kallade babyfirmor. Firmorna bestämmer var de ska ses för att slåss och sen utkämpas slagen tills en av firmorna ger upp. Inga tillhyggen får användas, knytnävar och sparkar är det som gäller. Vissa firmor har interna regler om vad som händer om man fegar ur och sticker ifrån en fight innan den är slut. Ett av problemen med firmorna är att de som deltar i våldet har lämnat sitt samtycke till misshandeln. Det är därför svårt för polisen att utreda brotten. Ingen går ju med på att anmäla någon ur den andra firman.
Den som har utpekats som gärningsman till dödsmisshandeln i helgen hävdar att han handlade i nödvärn. Han säger, enligt hans advokat Leif Silbersky, att han blev slagen två gånger i huvudet med en flaska. För att försvara sig slog han då den avlidne två gånger i ansiktet och sparkade en gång mot bröstet. Nödvärn kan det vara om någon till exempel har blivit utsatt för ett "påbörjat brottsligt angrepp". Och det får man väl säga att det var om den misstänkte hade blivit slagen två gånger i huvudet med en flaska. Men huruvida det var en nödvärnsituation eller inte kan nog ingen säkert svara på i dagsläget.
Av artiklarna om misshandeln kan man utläsa att i vart fall några av de inblandade var kända hos polisen för att vara "gängbråkare". Det behöver ju inte vara så, men om vi leker med tanken att det rör sig om killar från en firmakultur, liknande den jag beskrev ovan. Det vill säga att de är vana att ha varandras samtycke till att slåss. Och att det är underförstått att ingen lämnar platsen förens någon av dem ligger ner och är skadad. Kan man då prata om nödvärn? Ska den som försvarar sig gå fri bara för att det råkade vara hans motståndare som utdelade första slaget? Nej, misshandel som misshandel säger jag. Nu menar jag inte att det rörde sig om någon firmauppgörelse i fredags natt. Det jag säger är att inställningen till våld inte alltid är så svart och vit som lagstiftningen utgår ifrån att den är.

Förresten: varför är det bara kvällstidningarna som verkar vilja rapportera om firmorna? Det är ett allvarligt samhällsproblem som gott andra medier kunde djupdyka i lite oftare.

Monopolplanens Sverige

På Tv4 Nyheterna i går berättade de att Monopol ska göras i en ny upplaga. Stockholmsgatorna ska bytas ut mot orter i Sverige. Det hela ska ske genom en omröstning på nätet. Det må väl vara hänt att internetdemokratin får avgöra vilka orter som ska vara med. Den riktigt intressanta frågan är ändå vilka orter som ska vara dyrast och billigast, alltså ligga närmast "GÅ".
Låt mig föreslå en enkel lösning. Spelmakarna går helt enkelt in på SCB:s hemsida. Där är kommunerna redan rangordnade efter genomsnittlig förmögenhet. Det skulle innebära att Centrum och Norrmalmstorg, som är de gamla hederliga blå och dyra rutorna, ersätts med Danderyd och Lidingö.
Slummen, det vill säga det som förut var Hornsgatan och Västerlånggatan blir på den nya spelplanen kommunerna Timrå och Jokkmokk. Lätt som en plätt!

Förresten: vi som tycker att den gamla versionen är "the one and only" kan gå ut och köpa ett nu, de håller ju en livstid. Dessutom är det lika bra att ha ett med svenska kronor innan vi får Euro.

Kungen är ett demokratiskt aber

Kungen kan inte åtalas. Har är immun. Det här gör att Sverige inte lever upp till sina internationella åtaganden. Sverige har nämligen skrivit under en konvention där vi har förbundit oss att inte ha immunitet för statschefen. Det anses nämligen inte höra hemma i en demokrati.
På DN debatt skriver Ambassadör Lars Danielsson idag: "låt kungen slippa politiken". Det är svårt att inte hålla med även om jag nog skulle formulerat det hela med orden "låt politiken slippa kungen". Om vi nu ska ha en kung så måste han självklart informeras om Sveriges position i utrikespolitiska frågor, men det räcker väl med att han får en PM så kan han läsa själv. Danielsson är bland annat kritisk till att ledamöterna har tystnadsplikt eller som det så fint heter de ska "visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han har erfarit". Att ha en nämnd med monarken som ordförande och sen ge alla mötesdeltagare tystnadsplikt; det låter mer som ett ordenssällskap än som ett politiskt organ.
Dessutom är det är ju helt ologiskt att ge någon tystnadsplikt som ändå är immun mot åtal. Hur tror de då att kungen ska hålla sig ifrån att skvallra om Sveriges utrikespolitik? Nej, men skämt å sido. Det är dags att vi gör upp med den här typen av odemokratiska inslag i konstitutionen. Avskaffa utrikesnämnden och ta bort kungens immunitet, pronto!

Förresten: läste i SVD att tidningen Bameses hemsida hade kapats av hackers. De hade tagit sig in på sidan och lämnat "ett politiskt budskap". Är det inte rätt uppenbart vilka som ligger bakom?
Kalla Anka Partiet.

Mona och Fredrik gör ingen Göran

Göran Persson beskylldes ofta för att ha en tafflig ledarstil. Han anklagades för att binda personer till sig som var mindre kompetenta än honom själv. När Bosse Ringholm blev finansminister var det stort fokus på hans utbildning eller rättare sagt hans brist på utbildning. Starka och kompetenta människor gjorde Göran sig av med hette det.
En undersökning som presenteras i DN idag visar att Fredrik Reinfeldt har ett stort förtroende när det gäller hans förmåga att leda regeringens arbete. Görans ledarstil verkar inte vara något som Fredrik har anammat Tvärtom väljer Fredrik att ge utrikesministeruppdraget till en gammal statsminister. I intervjuer med Fredrik och även Sven-Otto Littorin tycker jag mig ha kunnat skönja en ödmjukhet inför deras uppdrag som faktiskt känns äkta. De har pratat om att man ibland måste påminna sig själv om att man bara är en vanlig människa eftersom jobbet annars kan stiga en åt huvudet. Att de vågar diskutera den här typen av frågor öppet tyder på ett sunt ledarskap i regeringen.
När jag läste retorik höll Mona Sahlin en föreläsning om att tala inför folk. Jag minns särskilt när hon berättade om hur Ian Wachtmeister kom in i riksdagen. Alltså bokstavligt talat gick in i pelnisalen. Enligt Mona hade han ingen respekt för uppdraget utan stövlade bara in som om det vore vilket folketshus som helst. Hennes egen vördnad för den politiska arenan beskrev hon som den motsatta. Det kändes som äkta respekt, fast då ska man inte glömma att hon är en väldigt god retoriker.
Hur det än ligger till med vördnaden inför uppdraget har Mona visat att hon inte är rädd för att ha starka personer i sin närhet. Det bästa exemplet är väl Pär Nuder som var hennes största konkurrent till statsministerposten (om än felkönad). Han skulle ha åkt ut direkt om Mona hade haft en enda DNA som liknade Göran-genen. Att Margot Wallström sas kasta sig på flyget hem till Sverige så fort Mona valdes till partiordförande är ett annat exempel. Jag tror inte att Mona knyter till sig starka medarbetare för att hon är något mähä, snarare är det ett uttryck för sunt ledarskap.

Förresten: i undersökningen vinner Fredrik över Mona när det gäller förtroendet att leda regeringsarbete. Men det beror ju på att Fredrik har den där andra genen. Den som alla höga chefer och VD:ar har. Nej, just det, det är ju en kromosom.

Korstågens tid är nu

I senaste numret av Fokus skriver krönikören Ulrika Knutsson att ateisterna ska "sluta mobba gud". Hon menar hon att ateister ofta hänvisar till kortågen och inkvisitionen när de ska "ställa kristendomen vid skampålen". Det är helt klart billigt att hålla kristna idag ansvariga för något som hände på medeltiden. Det är ju som att gå till ett dagis i tyskland och anklaga barnen för förintelsen. Nej, jag tror att om kristna idag skäms för korstågen och inkvisitionen så beror det på att de, precis som jag, kan se likheterna mellan religionens framfart då och nu, 2007.
Även om korstågens tid är över och de kristna har givit upp kampen om den hela graven i Jerusalem så pågår det strider till följd av religionen över hela världen. Jag tycker att det är på sin plats att humanister går in och frågar vad tusan det är frågan om när det krigas och dödas för att en viss bit mark råkar vara "helig". Och förlåt oss då om vi råkar hänvisa till kortågen men det är ju bara för att hela grejen är så urbota medeltida.
Inkvisitionen då? Den åker liksom med på ett bananskal här eftersom häxprocesserna tros ha börjat med att kyrkan i Frankrike, på 1200-talet, förföljde kättare. Sen spårade det ur så till den milda grad att vi i Sverige brände typ alla som odlade mynta. Det här gör att jag undrar om jag verkligen kan lita på att kristna alltid vänder andra kinden till mig som oliktänkande. Jag har ingen lust att dömas bara för att jag inte är villig att hålla med om att "gud" skapade världen på 6 dagar.

Förresten: "vi lär utav historien", sjöng dom inte den i grupp 8? Näh, jag skoja bara jag gillar Ulrika Knutsson, hon är cool! Det är väl just det hon menar, att även humanister måste läsa skrifter, om än inte bara den heliga.

Hundben åt pensionärerna

När Sahlin presenterar skuggbudgeten, gör hon det enligt principen "vinst varje gång". Alla ska känna att de får något tillbaka om de röstar på sossarna. Förutom möjligtvis de riktigt förmögna som drabbas hårt av förmögenhetsskatten. Fastighetsskatten vill hon visserligen också återinföra men eftersom alliansen inte lyckats avskaffa den fullt ut är det nog ingen som tycker att det gör så mycket att den kommer tillbaka.
Sen har vi pensionärerna, de ska inte bara få högre pension, de ska få plåster på såren också. Det är nog få som håller med om beskrivningen att alliansen har kastat pengar efter pensionärena. Den sänkta inkomstskatten är inget som kommer dem till del. Införandet av reavinstskatt är också något som drabbar pensionärer med fastigheter extra hårt. De är ju de som har betalat den höga fastighetsskatten i alla år och nu ska de punga ut med pengar igen när de säljer sina hus och flyttar in på hemmet. Så, Sahlin och Nuder gör nog rätt som kastar det största benet på PRO-klanen, de förtjänar lite stålar.

Förresten: det lär ju vara svårt att lära gamla hundar att sitta, men kanske kan sossarna lyckas lycka tillbaka en och annan bortsprungen pensionär.

Här är svinen! (Stureplansprofilerna)

Fick just ett mail av en kompis som hade den här text i ämnesraden:

Här är svinen! Skicka vidare! (Stureplansprofilerna)

I mailet fick jag bilder och kontaktuppgifter på de tre Stureplansprofilerna. Man kunde också läsa om hur det gick till när de i samråd våldtog två flickor. Jag vet lika lite som någon annan vad som hände under de där nätterna. Kanske just därför tycker jag att det är olyckligt att en så opålitlig källa som internet ska få fälla domen. Frågan är vad vi ska med ett rättssystem till om alla ändå döms på förhand?
Kanske är det just rättssystemet som är felet. När allmänheten inte litar på att rättsväsendet ska sätta dit brottsligar tar vissa saken i egna händer och förkunnar själva domen. Vissa har jämfört denna uthängning av brottslingar med skampålen. Skillnaden är bara att de som fick ta emot allmänhetens förnedrande blickar och tillrop vid skampålen i alla fall hade fått en rättegång innan de straffades.

Förresten: fy fan för att vara domare i de det här målet!

Tryckfrihet växer inte på träd

Har varit seminarier hela dagen här på journalisthögskolan. Ett av dom handlade om hur hotad tryckfriheten egentligen är. Frågan är om tryckfrihetsförordningen (TF) ska fortsätta vara en grundlag eller om den ska bli vanlig lag som är lättare att ändra. Panelen var delad i två läger. Ett som tyckte att TF var för krånglig och omfattande och därför borde vara en vanlig lag. Ett som tyckte att grundlagsskyddet var viktigt och därför sket i att halva svenska folket tror att TF är skiven av greker, ah asså, är grekiska.
Anledningen till att vissa vill göra TF till vanlig lag är bland annat att den ställer till vissa problem i EU. Det finns nämligen en regel i regeringsformen som säger att riksdagen bara får lämna över beslutande rätt till EU så länge det finns ett skydd i EU:s lagstiftning som motsvarar det som finns i Sveriges grundlag. Det blir därför problem när Sverige har ett så starkt källskydd och så förmånlig offentlighetsprincip. Den här EU-spärrren försvinner helt om riksdagen väljer att göra TF till en vanlig lag. Då behöver EU inte leva upp till de krav som uppställs i TF för att rikdagen ska kunna lämna över beslutande rätt.
Sen finns det ju en poäng i att folket ska kunna hinna avsätta en regering innan de hinner tysta ner hela journalistkåren med hjälp av censur. Nej, behåll TF som grundlag men anställ inte greker nästa gång den ska skrivas om!

Förresten: panelen på seminariet bestod av fem medelålders vita män. Studentkåren som arrangerade kunde väl ha fixat fram en kvinna i alla fall. Fast det är klart, i publiken satt det ju nästan bara duktiga flickor, så det vägde ju upp.

Privata fackförbund

I går kunde man läsa i DN att sydikalisternas a-kassa eller "Sveriges arbetares a-kassa" som den heter håller på att gå i putten till följd av medlemsflyckt. Det har helt enkelt blivit för dyrt att vara med i den. Det är förklaringen som ledningen för kassan ger.
I förra veckan hade Metro en grej om en kille som har startat ett privat fackförbund som ska vara billigare än de traditionella men ge samma service. Ironi kan man tycka, att det som en gång i tiden var ett uttryck för solidaritet och gemenskap nu reas ut till fyndpris.
Å andra sidan sunt. Eftersom jag har jobbat på en fackförening känner jag till vilken inställning som kan finnas till organisationens pengar. Som att vi hade fria luncher, gratis frukost och som att det alltid skulle vara första klass på flyg och tåg. Visst det vore bäst om alla arbetsgivare kostade på sina arbetstagare det, men frågan är om facken måste föregå med gott exempel i alla väder. Det är ju trots allt medlemmarnas pengar.
Så, kanske är det sunt med lite konkurrens. Förhoppningsvis kan det fungera som den tumskruv som facken inte förmår dra åt själva.

Förresten: På arbetarnas a-kassas hemsida lugnas medlemmarna med orden: inget omedelbart hot om nedläggning.

Alla sparkar på landsbyggden

Nu lägger Svensk kassaservice ner 300 kontor i mellanstora städer. Skatteverket har tidigare annonserat att de centraliserar och lägger ner kontor i mindre städer. Istället flyttar de verksamheten till större städer som inte är lika hårt drabbade av utflyttning. Nej, på landsbyggden ska man tydligen inte bo om de statliga företagen och veken får bestämma.
Regeringen är inte bättre utan höjer bensinskatten. Visst, de kompenserar genom att förbättra möjligheterna att göra skatteavdrag för resor till och från jobbet. Men nu är det ju inte bara till jobbet man måste åka.
En av de bättre kommentarerna som jag någonsin läst på en ledarsida var i Ljusdals Posten. Ledarskribenten undrade hur Reinfeldt har mage att kräva att arbetslösa i Ljusdal ska vara beredda att flytta till en annan stad för att ta ett jobb, när han själv tycker att det är jobbigt att flytta från Täby till Sagerska.

Förresten: Nordea ska ta över några av postkontoren. Jag undrar om man behöver en "dosa" för att komma in och blir tvungen att betala en "avgift" för varje minut man är där.

Otrogen med Nordea

I dagens SVD får Nordea i en artikel bottenplaceringen när det gäller kundernas förtroende för banken. Nyligen bytte jag från min gamla avgiftsfria bank till Nordea. Jag lockades av Nordeas studentpriser och bokade in ett möte med en personlig rådgivare.
Hon spenderade gladeligen en timme med mig och placerade pengar och pratade konton och sparande. Det var inget fel på själva mötet. Chocken kom sen.
Ja, om man som jag är van vid en bank som inte ens tar betalt för uttag i utlandet, så är det faktiskt en chock när man helt plötsligt ska betala för att göra en bankgiroinbetalning. Chock nummer två kom när jag fick veta att de tog betalt för "internettjänsten". Den hade varit en självklarhet i min gamla bank. Det slog min att gräset inte är grönare och jag började längta tillbaka. Jag stod ut tills jag fick veta att Nordeas problem med nätsäkerheten tvingade banken att göra om systemet. I framtiden ska Nordeakunderna använda en dosa när de ska in på sin internetbank. Nej tack, jag orkar inte släpa på mer prylar. För en vecka sedan bytte jag tillbaka till min gamla bank. Nu får jag den ränta jag förtjänar och allt är som vanligt.

Förresten: det är underbart att man in SVD bredvid dödsannonserna kan läsa kungaparets program för veckan. Det verkar som Kungen har mulleskola. Idag hänger han vid sjön Tåkern och resten av veckan är det scouts som gäller.