Dödsmisshandeln

Efter dödsmisshandeln i helgen har en debatt startat om vad som kan göras åt gatu- och gängvåldet. Firmorna som gängen kallas rekryterar allt yngre medlemmar. De yngsta, som är i högstadieåldern, går med i så kallade babyfirmor. Firmorna bestämmer var de ska ses för att slåss och sen utkämpas slagen tills en av firmorna ger upp. Inga tillhyggen får användas, knytnävar och sparkar är det som gäller. Vissa firmor har interna regler om vad som händer om man fegar ur och sticker ifrån en fight innan den är slut. Ett av problemen med firmorna är att de som deltar i våldet har lämnat sitt samtycke till misshandeln. Det är därför svårt för polisen att utreda brotten. Ingen går ju med på att anmäla någon ur den andra firman.
Den som har utpekats som gärningsman till dödsmisshandeln i helgen hävdar att han handlade i nödvärn. Han säger, enligt hans advokat Leif Silbersky, att han blev slagen två gånger i huvudet med en flaska. För att försvara sig slog han då den avlidne två gånger i ansiktet och sparkade en gång mot bröstet. Nödvärn kan det vara om någon till exempel har blivit utsatt för ett "påbörjat brottsligt angrepp". Och det får man väl säga att det var om den misstänkte hade blivit slagen två gånger i huvudet med en flaska. Men huruvida det var en nödvärnsituation eller inte kan nog ingen säkert svara på i dagsläget.
Av artiklarna om misshandeln kan man utläsa att i vart fall några av de inblandade var kända hos polisen för att vara "gängbråkare". Det behöver ju inte vara så, men om vi leker med tanken att det rör sig om killar från en firmakultur, liknande den jag beskrev ovan. Det vill säga att de är vana att ha varandras samtycke till att slåss. Och att det är underförstått att ingen lämnar platsen förens någon av dem ligger ner och är skadad. Kan man då prata om nödvärn? Ska den som försvarar sig gå fri bara för att det råkade vara hans motståndare som utdelade första slaget? Nej, misshandel som misshandel säger jag. Nu menar jag inte att det rörde sig om någon firmauppgörelse i fredags natt. Det jag säger är att inställningen till våld inte alltid är så svart och vit som lagstiftningen utgår ifrån att den är.

Förresten: varför är det bara kvällstidningarna som verkar vilja rapportera om firmorna? Det är ett allvarligt samhällsproblem som gott andra medier kunde djupdyka i lite oftare.