Mona och Fredrik gör ingen Göran

Göran Persson beskylldes ofta för att ha en tafflig ledarstil. Han anklagades för att binda personer till sig som var mindre kompetenta än honom själv. När Bosse Ringholm blev finansminister var det stort fokus på hans utbildning eller rättare sagt hans brist på utbildning. Starka och kompetenta människor gjorde Göran sig av med hette det.
En undersökning som presenteras i DN idag visar att Fredrik Reinfeldt har ett stort förtroende när det gäller hans förmåga att leda regeringens arbete. Görans ledarstil verkar inte vara något som Fredrik har anammat Tvärtom väljer Fredrik att ge utrikesministeruppdraget till en gammal statsminister. I intervjuer med Fredrik och även Sven-Otto Littorin tycker jag mig ha kunnat skönja en ödmjukhet inför deras uppdrag som faktiskt känns äkta. De har pratat om att man ibland måste påminna sig själv om att man bara är en vanlig människa eftersom jobbet annars kan stiga en åt huvudet. Att de vågar diskutera den här typen av frågor öppet tyder på ett sunt ledarskap i regeringen.
När jag läste retorik höll Mona Sahlin en föreläsning om att tala inför folk. Jag minns särskilt när hon berättade om hur Ian Wachtmeister kom in i riksdagen. Alltså bokstavligt talat gick in i pelnisalen. Enligt Mona hade han ingen respekt för uppdraget utan stövlade bara in som om det vore vilket folketshus som helst. Hennes egen vördnad för den politiska arenan beskrev hon som den motsatta. Det kändes som äkta respekt, fast då ska man inte glömma att hon är en väldigt god retoriker.
Hur det än ligger till med vördnaden inför uppdraget har Mona visat att hon inte är rädd för att ha starka personer i sin närhet. Det bästa exemplet är väl Pär Nuder som var hennes största konkurrent till statsministerposten (om än felkönad). Han skulle ha åkt ut direkt om Mona hade haft en enda DNA som liknade Göran-genen. Att Margot Wallström sas kasta sig på flyget hem till Sverige så fort Mona valdes till partiordförande är ett annat exempel. Jag tror inte att Mona knyter till sig starka medarbetare för att hon är något mähä, snarare är det ett uttryck för sunt ledarskap.

Förresten: i undersökningen vinner Fredrik över Mona när det gäller förtroendet att leda regeringsarbete. Men det beror ju på att Fredrik har den där andra genen. Den som alla höga chefer och VD:ar har. Nej, just det, det är ju en kromosom.