På tidningen City första sida står det att ett nej alltid är ett nej. Flera debattörer har gjort samma tolkning. Ett exempel är Helle Klein som skriver på sin blogg att: "Den här gången slår domstolen fast att en kvinnas nej alltid är ett nej."Tyvärr tror jag inte att domstolen tog särskilt stor hänsyn till att kvinnan sa nej. Hade det inte varit för den förhållandevis starka bevisningen hade domstolen aldrig gått på kvinnans linje. Det är inte alla gånger som den som våldtagits är kapabel att ringa larmcentralen och upprört berätta om händelsen. Det är inte alla våltäktsmän som sms:ar varandra efter att de begått brottet. Och det är inte i alla fall som våldtäkten leder till så stora skador på kvinnan som i det här fallet. Att kvinnan sa nej var bara en av många faktorer.
Skador efter en våldtäkt är inte så vanligt som man skulle kunna tro. Bara i 50 procent av alla våldtäktsfall har kvinnan skador. I fall där skador eller annan bevisning saknas, och ord står mot ord, finns det fortfarande inget skydd för kvinnan. Tyvärr kommer den här domen inte att kunna ändra på det. Det vore olyckligt om domen tolkas som att sexualbrottslagstiftningen nu fungerar. Så är det inte. Den måste utredas, nu!
Förresten: en av försvarsadvokaterna sa efter domen att han tycker att hovrätten hade fel när de sa att kvinnans upprörda telefonsamtal till larmcentralen var bevis för att hon utsattes för en våldtäkt. Han menade att hon kanske brukar bli så ledsen när hon är full.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar