Journalister hycklar

I journalisternas facktidning Journalisten har användandet av presslegget undersöks. Det visar sig att misstänkt många gratis-journalist-besök har gjorts på museer och nöjesparker. Ett exempel är Nationalmuseum där 843 personer har tagit sig in gratis med hjälp av presslegget hittills i år. Det har knappast skrivits lika många artiklar om konsten på Nationalmuseum. Om det vore så att vem som helst kunde få ett presslegg hade det varit en sak. Men inte ens vi studenter får ett riktigt presslegg. På våra studentlegg står det STUDENT med feta röda bokstäver. De som får de riktiga pressleggen är verksamma journalister.
Det finns två stora problem med att journalister utnyttjar systemen. För det första blir vi mindre trovärdiga när vi själva granskar makten. För det andra finns det ingen som synar journalisterna i sömmarna förutom vi själva. Det är därför extra förödande när det upptäcks att journalister fuskar, eftersom sannolikheten är stor att det fusk som tas fram i offentligheten bara är en bråkdel av det som faktiskt förekommer. Med det inte sagt att fusket ska sopas under mattan, tvärtom. Det är strålande att journalisten gräver fram skiten så att den kan rensas ut!
Man kan tro att det är en självklarhet för en journaliststudent att betala TV-avgiften. Tyvärr är det oroväckande många som börjar flacka med blicken när den kommer på tal. Det som är mest skrattretande är att de sen söker praktik på public service företagen. Självklart förväntar de sig att de ska få praktiklön enligt journalistavtalet.

Förresten: när jag jobbade på a-kassan och krävde tillbaka pengar från medlemmar som hade fått för mycket ersättning var vi tvungna att kartlägga exakt hur fattiga de var. Ofta levde de på grundersättningen, det vill säga 4 000 i månaden efter skatt. När de skickade in räkningar för att styrka sina utgifter var en av fakturorna ofta den till Radiotjänst i Kiruna. För alla betalar ju TV-avgiften, eller hur?