I morgon kommer EG-domstolen med sin dom i Vaxholmsmålet. Eller dom och dom. EG-domstolen säger hur de tycker att Arbetsdomstolen ska döma. Men är det egentligen någon som kommer ihåg vad det hela gällde? Det var något om ett lettiskt företag som byggde en skola och inte vill sluta kollektivavtal och sen kom facket som skrek "go home" till stackars letter som egentligen inte hade gjort något fel. Det finns nog lika många versioner av den där historien som det finns folk som orkar berätta den.En som berättar sin version är Henrik Brors i DN idag. Han hoppas på att domen klart och tydligt ska slå fast hur EU:s lagar och svenska regler ska tolkas. Det kan man ju hoppas på men precis som Brors antyder är det lite som att hoppas på en vit jul. Vi får leva med att vi bor i Sverige (jag vet Norrland är också Sverige).
Tråkigast i den här soppan är att det tagit så himla lång tid för EG-domstolen att komma med sin dom. Men nu är det inte så att det tagit extra lång tid i det här fallet. Nej, det tar alltid så här lång tid för EG-domstolen. Det är långa handläggningstider. Under tiden har företag och investerare i Lettland och Sverige stått med händerna i fickorna och snällt väntat. Hur mycket BNP har gått förlorad? Hur många arbetstillfällen har gått upp i rök? Allt för att inte EG-domstolen kan snabba på sin handläggning. Nej, det ända raka vore att svenska domstolar bojkottar EG-domstolen. Då hinner de jobba undan lite också.
Förrsten: jag vet att jag tjatar om svenskt näringsliv men nu har de en historia om "flickan som inte fick chansen". Hon blir utlasad hela tiden för landet hon bor i (läs Sverige) har en regel som säger "sist in först ut". När ska svenskt näringsliv berätta historien om den gamla gubben som bor i landet där den regeln inte gäller (typ England) och där han blir sparkad så fort han inte är produktiv nog?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar